Jag vill ha en hund
Mitt undermedvetna; Men Ida, du e ju skiträdd för hundar.
Mitt överjag: Det skiter jag i, ge mig en hund nu. Dessutom är jag inte rädd för alla hundar - jag tyckerom Kip.
Mitt undermedvetna; Men du hatar ju hundar också, du tycker ju bara att de dreglar och har sig...
Mitt överjag; Meeeeeeeeeeeen, en liten då? SNÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLA!!
just nu känner jag mig som tre. En trotsig treåring med en Alfons Åberg tröja. Anywej, jag e inte så mkt för hundar..trots att systern ska skaffa en till jul. Det betyder slutet på vårt systerskap då den kommer döda mej när jag bara vill mata den med ett litet peddigree.
Ja, mitt minde glada humör beror på att jag jasmine och matilda suttit en och en halv timme på Skrädderiet och druckit kaffe ändå till stängningsdags. Vid den tiden hade vi hunnit med att prata om våra extremt intressanta kärleksliv, våra framtidplaner och vad vi ska göra efter studenten - med andra ord hade vi blivit deprimerade.
Så nu försöker jag att bli glad igen vilket går lite sådär...främst på grund av att jag har aavgivit ett löfte om att inte överdrammatisera saker och ting och överdriva något på en vecka. För er som inte umgås särskilt mkt med mej så ska ni veta att överdriva är som att andas för mig - vilket bara det är en överdrivning. Jag brukar typ säga saker som "Han värsta skällde ut henne" vilket egentligen betyder "Han var en smula otrevlig i rösten". Jag kan också säga "Det var tyåp 5000 personer där och jag fick vänta typ asslänge för att komma in" vilket egentligen betyder "Det var tre andra personer där och det tog två minuter för mig innan jag fick komma in". Men nu är det som sagt slut med det. Medtanke på bloggens inledning har jag redan brutit mitt löfte hundragånger om..oj då..nu gjorde jag det igen.
"Jag älskar dej men fan vad vi håller på!?
Du är ju det bästa som hänt en idiot som jag."
Puss, er Idapida
