make some noice

Hej!

Idag är en dag i funderingarnastecken. Jag är med andra ord fundersam idag och det är inte bra. För hur mycket jag än funderar och tänker över värdsliga problem ( och några inte så mindre världsliga) så kommer jag alltid fram till samma sak; jag tänker för mycket. Jag är en tänkare..och det är inte bra. Jag kan tänka tills det inte går att tänka längre, tills min oerhörda kompetenta intelegens inte klarar mer och ungefär vid den tidpunkten brukar jag få kramp i käkarna. Det är ju också en fråga man kan funder amycket över varför jag går omkring med konstant ont i käkbenen, vissa menar att jag pratar för mycket, eller kanske för lite men i mitt nya vuxna liv ska jag inte tänka så mycket som sagt så nog om det problemet.

Jag har även kommit på en annan sak med mej själv. Nästa år var det meningen att jag skulle plugga vidare men då ansökningstiden går ut om 10 dagar så blir det nog inte så mycket av det då jag inte tänker låta hela min framtid vara grundad på ett beslut fattat under 10 dagar. Anywej, nästa år ska jag flummigt nog och håll i er nu; ta hand om mej själv. Man kan väldigtydjupt uttrycka det att jag ska lära känna miug själv. För det gör jag ju inte redan..(får värsta chocken varje morgon jag vaknar och undrar vem fan det är som kollar tillbaks på mig i spegeln). När jag berättade mina planer för Matilda för några veckor sedan började hon skratta .- well, skit på dej om jag vill lära känna mej själv så är det en sak mellan mig och.... mig. En sak som jag redan vet om mig själv är dock att jag är ett extremt kontrolfreak, vilket jag kom på för några månader sedan. Jag måste ha fullständig koll på allting (därav min ypperligt fina kalender, där Lallos födelsedag sedan igår även står med) annars bryter jag ihop. detta måste jag verkligen ändra på vilket jag antagligen kan och ska göra nästa år. Fast det är ju samtidigt jag att vara sådan. Dessutom är jag expert på att ÖVERDRIVA, vilket nu, genom mina vänner, har kommit till min kännedom. En fin egenskap om du frågar mig. 

Nästa år ska jag alltså inte göra någonting. Men det kommer jag inte heller klara...jag blir ju rastlös bara av att tänka på en massa saker som jag måste göra men som jag aldrig tar itu med, hurdan nu detta hänger ihop. Jag får väl ägna nästa år åt att slappna av och virka löpare eller nåot annat oviktigt..men när fan ska jag rädda världen då? Dessutom kan jag inte virka...

Märker väl att jag bara under tiden då jag skev detta blogginlägget har börjat fundera över 1000 nya grejer trots att jag skulle sluta tänka så mycket. Jag agerar mot mina egna tankar och värderingar. Var jag för djup nu igen?
Fuck. 


  

Puss, er Idapida

---