make some noice

När jag var liten kommer jag ihåg att jag ville ha en golden retriever. Han skulle heta Baloo och vara sådär jättesnäll och jättegosig. Sen skulle han bita ihjäl alla som var dumma mot mej och komma springande sådär lite viftande på svansen så fort han såg mig. Han skulle bara tycka om mig och jag honom. Livet var som gjort för mig och min Baloo och vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar.
   Efter att ha kommit förbi hundstadiet blev jag kär i Martin Timell. Jag blev det för han hade ett jätteroligt program med Arne som hette Det kommer mera vars intro ar jätteskojsigt. Det blev dock aldrig någor mellan mig och Martin Timell. Jag övergick från honom och blev istället kär i StoDavid på dagis, precis som Helena och säkert alla andra barn. Någon gång under min stordavids-period lekte jag hund i personalrummet på dagis och råkade gå in i ett bord och svimma. Ja, jag har ett ärr i pannan efter det, som är sådär lagom skitsnyggt.
   Nar jag var sex var jag uppe vid hedgardessjön och åkte skridskor en vinter. Jag råkade halka och lennart gustavsson kom till undsättning. I tre veckor gick jag med en bruten arm för att ingen trodde på mig när jag klagade över hur helvetiskt ont jag hade. Mamma och pappa har foprtfarande dåligt samvete och idag räcker det med att jag bryter en nylagd franskmanikyr nagel så är det ambulans till akuten direkt.
   När jag gick i mellanstadiet hade jag gett upp mina framtidsplaner om att bli dagisfröken och hade siktet inställt på en lite högre position i samhället. I englands samhälle om vi ska vara noga. Jag ville nämligen offra mina dagisplaner för att bli Drottning av England. Att prins William och Harry var snygga som få gjorde ju inte saken
 svårare så jag åkte till london för att hälsa på dem.
Okej, iallafall stå utanför Beckingham Palace och hoppas att någon av dem skulle se mig. (ett halvår senare fick jag reda på att de inte ens bor där och att de dessutom både har tjej.)
   I högstadiet fick jag G i syslöjd trots att mamma som är designer gjorde alla mina jobb. På betygsamtalet sa min bajslärare som inte såg min rätta talang att jag skulle ha mer tålamod med maskinerna. Hon tog Helena som ett exempel och sa att jag skulle lära mig av henne för hon var försiktig och hade bra hand med maskinerna. Tjurig och med tankar i huvudet hur jag smidiast skulle ta livet av min syslöjdslärare och hur jag överhuvudtaget skulle ta mig ur detta nederlaget satte jag mig tillrätta på min plats, mitt emot helena, som helt utan vidare satt och klippte i plasdten på symaskinen. Det var alltså så läraren ville att jag skulle behandla maskinhelevetet som ändå aldrig fungerade. Lyckades ändå få VG i syslöjd som jag sänkte till ett G på gymnasiet. 
   
   Stora problem har med andra ord färgat min vardag i hela mitt liv. I tisdags fick jag reda på att jag inte kan sätta mitt syslöjdsbetyg på ett separat pappaer och därmed inte få det m,edräknat i mitt slutbetyg. För att få göra detta måste man läsa 50 poäng utökat. Jag har läst 150 poäng men får likförbannat ite göra det. Det var då jag bestämde mig för att sluta bekymmra mig över sådan sakr, iallafall inte på ett tag- en månad - två veckor -
några dagar. Vilket jag inte gjort. Mina problem
består idag istället av svåra beslut vad gäller vilken färg jag ska ha på mitt nagellack den här veckan!?


Ciao!