Människan sedd ur ett havregryn.
Man skulle kunna säga att vi människor är som gröt. Först är vi dom små havregrynen, vi är små torra och sköra, ensamma. Men sen kokas vi ihop med de andra havregrynen och då blir vi mjuka. Vi kokar ihop så att det ena grynet inte kan skiljas från det andra. Vi klibbar ihop oss och nästan upplösta, men tillsammans - blir vi en stor gröt som är varm, god och nyttig och ganska vacker också.
Nu är vi inte längre små torra och isolerade, vi har blivit varma, mjuka och sammanklibbade. Vi är en del av någonting som är större än oss själva.
Nej, jag är inte dum i huvet.
Hallå Ida! Säger dem inte nästan så i "tillsammans"? Jag har för mig att han den rödhårige som drar det för sina systerbarn. Har jag rött? :P Ha det bra så syns vi på tisdag! Kramar
haha vad har du fått detta ifrån? gröt??
syns på tisdag! kramar
haha fan va bra!! ser du ja läser din blogg nu!?:)
Ja så kan man också se på det ^^
Så himla bra tänkt! just love it...
//maria S
kommentarrekord!!