make some noice

Har under en stor del av min livstid ( okej - senaste veckan) funderat över myten om "att man blir som man umgås" verkligen stämmer. Har under de senaste dagarna fått klarhet i problemet och kunnat konstatera att : ja, man blir som man umgås.

För er som gått miste om det har jag under de senaste tre  veckorna tillbringat min tid med sebastian - kinna hälsostudios "anställnings ansvarige". För er som inte känner sebbe så är han den sortens kille som gråter på film, som under den traditionsenliga tonårsrevolutionen ansåg sig vara  (skratt) punkare. Han kan även spela blockflöjt och har under de här veckorna visat mig ett antal porrsajter på internet. högt intressant.

har gått ifrån min stickahalsdukor-vara-pryd- i-munnen fas och blivit som han. eller iallafall blivit påverkad.

Förlåt till alla i min vänskapskrets  som fått utstå sexistiska skämt o dylikt.

och tack till sebbe som hoppa ner i en kontainer full av flugor för att leta upp min syrras bh som jag slängt =(


och nejj till alla som än en gång undrar var jag håller hus; nej, jag är inte kidnappad, jag har inte gått in i dvala eller på ngt annat sätt försvunnit-. förklaring: Jag är en hårt arbetande kvinna./ brunett.


veckans kommentar:
- att vi som jobbar på gym inte skulle baka kakor och bullar är inget annat än ren bullshit.

---

ni vet att ni älskar mej.

pusshej

Har ni någongång vaknat tidigt en solig morgon och bara känt hur livet är underbart. Hur irriterande väckarklockan än piper, pappa tjatar, huvudet värker är det ändå underbart att vistas i dessa förhållandena.. med en underbar syn på livet där inga problem a la´ miljöförstöring, svältkatastrofer i Afrika, atombomber finns inom räckhåll. Där gräset är grönt, solen lyser (gult) och himmlen är blå. Har ni någon gång känt denna känsla av lycka, tillfredställelse och glädje? Inte?

Inte jag heller.

Var alla barnboksförfattare hämtar sin inspiration ifrån har jag ingen som helst aning men de är väl, liksom oss andra trötta-på-tillvaron-rent-allmänt-människor  och vill skapa sig en orealistisk värld av lycka så   barnen iallafall inte begår självmord innan tre och ser ljust på sin framtid. Och med all rätt.

Nej - det här är inte den gladaste dagen i mitt liuv och inte heller den absoklut mörkaste. Men det är definitivt den tråkigaste. Kom på det när jag upptäckte att tillcohmed A-ekonomi klockan 22.20 ikväll blev något jag såg fram emot att få se

Allting bara krånglar, även utan kronoligisk ordning:

1.Mitt inspelningsprogram som jag fick den 12 januari 2007 har fortfarande inte gett med sig och behqandlar mig som en påse med skit.och har endast gett mig en ingivelse i hur förbannat krångliga datorer är. Slutsats ett; jag hatar datorer. Slutsats två; min och jennys partydödarskiva blir aldrig klar. Slutsats tre medmycket starkare betydelse: jag hatar datorer.
2. Jag har en senknuta på min handled som helena kallar för puyckel. nej, jag har inte förvandlats till kamel eller fåt en missbildad hand, vet inte vad jag har gjort och har hittils vart hos två läkare som säger exakt mot varandras rekomendationer. och mitt i mellan deras tjat är jag.
3. Vädret. Behöver jag säga något mer.

Men annars leker livet!

Nä, nu får jag ta och rycka upp mig... fick akut david abstinensprecis så jag får la ta och slå han en pling. Han har tydligen åkt tåg med min farmor som jag gärna vill höra mer om!

pusshej =)